fredag 13 november 2015

Känslan av när dina skall tystnade för alltid...

Igår var det dagen då människor över hela Sverige tände ljus för att hedra vargdödade hundar. Hemma hos mig var det tända ljus och en stunds eftertanke.
För om några dagar är det den 19e November. Den dagen ingen i våran famlij kommer glömma. Det var den dagen farfar startade deras avelstik på ett drevprov, ett drevprov hon aldrig kom hem ifrån.

Pysslas Ester


Pysslas Ester hade drivit på bra, hon hade ca 10minuter kvar av provet, så farfar skulle bara göra ett sista släpp för att få ihop tiden så provet blev godkänt.
Ester drar iväg på ett sök, hon börjar med några väckskall sen blir det tyst, dödstyst. Farfar kolla GPSn, Den visar att hon sitter ner, ca 100meter från farfar. Minuterna går, sen tappar han kontakten med GPSn, den visar endast ett fråge tecken. Efter lite ytterligare tid visslar farfar för att få in henne.

Till saken hör att Ester är den enda tax jag sett farfat eller någon blåsa in på 200meter, trots fullt drev. Ester kom alltid när man ropade. Alltid... Men inte nu. Inget hände.
Farfar åkte runt för att låna en annan handenhet i hopp om att den skulle visa vart Ester var. Det hade nu mörknat. Farmor och farfar hade letat hela eftermiddagen.

Det är när det mörknat på kvällen min mamma ringer för att säga att Ester inte kommit tillbaka från sitt drevprov. Men de trodde att hon gått i gryt och de skulle leta imorgon igen. Ester hade aldrig gått i gryt någonsin tidigare, men någongång måste vara första tänkte jag.
Jag packade för att sedan åka hem och hjälpa till dagen efter och för att jaga med jaktlaget.

Dagen efter slutar min pappa lunch (Sven-Åke och Agnetas son) för att hjälpa till att hitta Ester, jag sätter mig på bussen hem vid 14 tiden någongång. När jag nästan är hemma och ska kliva på sista bussen för att komma hem ringer mobilen, mamma ringer för att kolla hur det går för mig och vilken tid jag är framme.
Sen berättar hon att pappa hittat Ester död, varg hade tagit henne. Just där och då gick luften ur mig! "Varg! Va faan de finns ju inga vargar där, han jagade ju inte Värmland med henne", var första kommentaren.
När mamma och farmor mötte upp mig vid bussen sas inte mycket alls, inte på vägen dit pappa och farfar väntade på oss heller. Det fanns inget att säga, Ester var död..
Jag minns så väl skylten vi svängde in vid och än idag får jag obehagskänsla av skylten.

När pappa anslöt sig i letande så hoppade GPSn  igång och pappa lyckades hitta henne under en ung gran/tall. Hon låg ihopkrupen som om hon sov. Farfar ville inte tro på vad pappa sa, han ville bara försöka väcka Ester till liv..
Rovdjursspårare kom till platsen och konstaterar att de var varg. Farmor och farfar tog med dig Ester hem.




Dagen efter skulle vi jaga med jaktlaget, alla samlades som vanligt, men inget var som vanligt. Nedstämd stämning och ingen var något vidare sugen på att jaga, ingen ville släppa sina hundar.
Även om det inte var på våra egna jaktmarker som Ester blev tagen. Men ingen ville chansa.

När en jakthund blir tagen av varg då drabbas inte bara ägaren av hunden, hela familjen drabbas, nära och kära. Jaktlaget drabbas också. För jakthunden är inte bara en hund, det är en familjemedlem, en o gänget i jaktlaget.

Och för de som läser detta och tänker kommentera "det dödas fler hundar i trafiken" eller "släpper man hunden där der finns varg får man skylla sig själv", då ska du läsa det här så slipper du kommentera.
Hade vi vetat att de fanns varg i området eller i närheten hade vi aldrig skäppt Ester, ingen hund är värd att offra till varg. Det finns ingen som skulle vilja att ens hund blir tagen av varg. Det var ingen som informerat om att varg fanns i området, Länstyrelsen visste om det. Men de gav ingen information.

Att det dör mer hundar i trafiken, det gör det enligt vissa. Men med dagens teknologi har du möjlighet att se om ett drev går emot en väg eller ett störee vattendrag, du har möjlighet att genskjuta och avsluta drevet innan både drevdjur och hund kommer till skada på vägen. Men en varg kan du aldrig se på en gps och förhindra på det sättet. För även om du jagar på ett ställe där det inte finns varg kan du aldrig vara 100% säker. Vargen vandrar och kan vara på genom resa just där du släpper din hund.

Jag är även fullt medveten om varje gång jag släpper min hund att han inte till 100% kommer med mig hem. Men med varg så ökar risken markant att min hund inte kommer med hem, och så kommer jag aldrig släppa min hund..
// Pysslas Kennel, Emelita

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar